Vet du hur Lappfjärds folkdräkt ska bäras upp, eller hur många dagar ett äkta silverböllop varade? Här nedan finns lite information samlad om kvinnodräkten, kvinnodräkt – mörka dräkten, mansdräkten samt hur ett silverbröllop kunde gå till.
Kvinnodräkten
Bindmössa eller styckemössa. Mössan har en hård papperstomme och överklädd med siden i någon färg som harmoniserar med dräkten. Broderad mössa är alltid enligt dräktbeskrivningen för orten. Till mössan hör en rosett i nacken. Under mössan har man alltid ett stycke med en bred spets. Spetsen är formstärkt och sitter slätt runt ansiktet.
Öramössa hör till några österbottniska dräkter. Den är en mjuk mössa sydd av siden eller tryckt bomullstyg, kattun och har sidenbandsöglor ”bandrosor” och sidenband hängande under hakan.
Lärftshatt eller huvan är sydd av halvlinne eller linnetyg och har spets i framkanten.
Särken, blusen av linne eller halvlinne tyg. Blusen är sydd av raka stycken, ärmarna är vida och har rynkor eller veck vid ärmlinningen och upptill. Ärmen har ett ärmspjäll under armen som ger rörelsevidd. Blusen har list framtill eller bara ett halshål. Blusen kan ha hålsöm eller broderier i vitt eller i rött.
Livstycket av samma tyg som kjolen eller av enfärgat kläde och skall vara åtsittande. Livstycket fodras med grovt linnetyg.
Kjolen är av randigt halvylletyg eller av enfärgat kläde. Kjolens vidd är minst 3 meter. Kjolen har ett slätt parti fram och rynkad eller veckad med små täta veck från var sida bakåt. Kjolens längd är c. 15 cm från golvet. Under kjolen ska man ha en eller flera underkjolar, helst av halvylletyg, så att kjolen får en vacker vidd.
Förklädet är 80-90-100 cm breda och 5-10 cm kortare än kjolen. Förklädet är upptill rynkat eller veckat. Till de flesta dräkterna hör olika alternativ till förkläden. Vitt linne- eller halvlinnetyg med eller utan hålsöm, linong (tunt mönstervävt bomullstyg tyg) halvylle eller sidenförkläde.
Kjolsäcken fästes till kjolens linning med mässingskrok eller har ett eget mönstervävt band att fästa runt midjan. Den bärs under förklädet på höger sida delvis under förklädet. Kjolsäcken hör till varje dräkt.
Axeldukar till folkdräkten kan bäras olika axeldukar. Sidensjal i olika färger och mönster. Yllemuslinsjalar med granna blommor på vitt, svart eller röd botten. Till några dräkter finns som alternativt en vävd bomullsduk.
Tröjan är sydd av enfärgat kläde eller halvylletyg, och till några dräkter av randigt halvylletyg. Den är fodrad med grovt linnetyg. Längden på tröjan kan variera från mycket kort till halvlång och den har ofta skört i ryggen.
Skor svarta folkdräktskor med eller utan mässingsspännen enligt orten.
Strumpor av bomull eller ylle, knälånga eller överknästrumpor. Flätade/ språngande strumpeband knyts under knä för att hålla strumporna uppe.
Smycken med folkdräkten använder man inte dagens smycken, men nog vigselringar och helst inte armbandsur. Till några dräkter hör silversmycke med röda stenar, pärlband eller brosch. Dukens silvernål bärs med axelduken till alla dräkter.
Kvinnodräkt – mörka dräkten
Huvudbonad Öramössa, svart siden med grönt eller svart sidenbandsöglor ”rosor” upptill, sidenband under hakan.
Blus Hel- eller halvlinneblus av vit lärft med talrika broderier som kan varieras, något olika för Lappfjärd och Tjöck, sprund med bred list, axelförstärkning och ärmlinningar dekorerade med spets eller brodyr, hålsömmar, daldersömmar i vitt. Vida ärmar med grupper av veck nersydda med daldersöm på axel och vid ärmlinningen brett parti av stripade rynkor.
Livstycke Livstycket av svart kläde, så kort att blusen syns. Knäpps omlott med två spegelglasknappar, två spegelglasknappar i ryggen vid skörten där tvärvecket runt livstycket slutar.
Kjol Kjoltyget är av halvylle smalrandigt i flamfärgat garn på svart, gredelint, mörkblå, ljusblå eller grön botten. Kjolen har ett 5-10 cm brett tvärveck nedanom knäet.
Kjolsäck Dubbelficka med lock knäppt med en mässingsknapp, sydd av mörka lappar. Bärs dels under förklädet på höger sida.
Förkläde Förkläde av smalrandigt halvylletyg i kjolens färger och har tvärveck nedanom knäet. Förklädet har mönstervävda förklädesband.
Axelduk Stor axelduk av tryckt yllemuslin med blommönster med svart eller grönt svart botten eller sidenduk. Duken bärs innanför livstycket och fästes med enkel sjalnål i silver. Dräkten kan också bäras utan axelduk.
Strumpor Släta vita eller svarta bomulls- eller yllestrumpor i Lappfjärd och svarta i Tjöck.
Skor Svarta folkdräktskor med eller utan spännen.
Tröja Tröja av svart kläde med samma snitt som livstycket men med ärmar. Kantat med sammet och halshål prytt med naggad kant av kläde, ärmsprund med 3 spegelglasknappar.
Mansdräkten
Huvudbonad förr i tiden hade man alltid en huvudbonad på sig. Hatten kan vara en hög cylinder eller en låg, bredbrättad filthatt, skärmmössa eller stickad luva i ylle.
Skjorta av linne eller halvlinne tyg. Blusen är sydd av raka stycken, ärmarna är vida och har rynkor, stripade rynkor/parallella rynkor eller veck vid ärmlinningen och upptill axeln. Ärmen har ett ärmspjäll under armen och halsspjäll som ger rörelsevidd. Blusen har list framtill eller bara ett sprund. Skjortan käpps med trådknappar eller pärlemorknappar. Skjortan kan ha hålsöm eller broderier i vitt eller i rött.
Halsduk en färgad eller mönstrat siden. Halsduken är en fyrkantig duk som viks till en triangel och sedan rullas ihop till en 5 cm bred remsa. Halsduken knyts två varv om halsen och den ger stöd och håller kragen upp. Man knyter med två knutar och sticker ändorna under västen.
Väst av smalrandigt halvylletyg eller av kläde. Till knäbyxdräkten är västen så lång att byxornas linning är täckt, men byxluckans knappar syns. Till långbyxdräkten kan västen också vara så kort att skjortan syns mellan västen och byxlinningen. Västen har bra passform och knäpps med mässings-, nickel-, spegel- eller med tygöverklädda knappar. Skjortkragen skall stå upp ovanför västkragen och halsduken skall synas även om västen knäpps ända upp till halsen.
Byxor knä- eller långbyxor av vadmal med smal eller bred lucka. Byxorna sitter bra och har veck i ryggen som ger rörelsevidd. Om man använder hängslen skall även de helst vara historiskt riktiga. Förr var hängslena av läder eller av tyg och läder, men även virkade hängslen har förekommit. Vita brudgumshängsel av linnetyg med breda hålsömmar hör till några dräkter.
Rock, kallas också tröja, av vadmal. Till en del dräkter är tröjan kort och till andra lång. Folkdräkten är ofullständig utan tröja. Tröjan har metall- eller tygöverklädda knappar ofta i två rader. Tröjan har ofta fickor och många har skört, sprund eller veck i ryggen prydda med knappar. Tröjan har bra passform och man använder den för det mesta öppet så att västen syns också.
Strumpor av ylle- eller bomullsgarn, skall nå ovanom knäet. De hålls uppe med vävda eller flätade strumpeband som binds två varv om benet strax under knäet. Ändarna kan stickas in under bandet eller knytas med knut och rosett som inte sys under knälinningen.
Bälte till många dräkter kan en söljebälte enligt orten bäras. Bältet med eller utan söljor av olika form bärs på byxorna nedanom linningen. Bältet är ett tecken på välstånd.
Fickklocka med kedja kan användas till alla dräkter men helst inte armbandsur.
Kapprock hellångt ytterplagg av vadmal kan användas till alla mansdräkter.
Silverbröllop
Ett äkta silverbröllop varade i dagarna tre från fredag eftermiddag till sent på söndagskvällen. Flera hundra personer var inbjudna.
Bruden var iklädd den för Tjöck traditionsenliga svarta brudklänningen med gula band. Hon bar en silverkrona under silverskruden gjord av skravelmässing med infogade pärlor och speglar samt en bröstkrage av skravelmässing. Brudkronan kunde sammanlagt väga två och ett halvt kilo. Brudgummen är iförd traditionsenlig svart vadmalskostym.
Spelmännen intog en mycket viktig roll vid bröllopen. De var oumbärliga vid årets alla festligheter, vid sorg och till vardags. Så gott som varje by huserade spelmän, även om vissa blev mer namnkunniga än andra. I nuvarande Kristinestads kommun kan Lappfjärd och Tjöck anses vara de trakter som för ett sekel sedan representerade de allra bästa av finlandssvenskt folkmusikliv hade att ge, inte bara genom sin musik utan även via sina folkdräkter.
Väggarna i brudstugan var klädda med fransalakan samt speglar, lampetter, fotografier och spyror gjorda av skravelmässing. Hela byn deltog i förberedelserna och föremålen blev insamlade av byns gårdar. I taket hängde fransalakan och dekorationer av skravelmässing. Ovanför brudparet brukade det hänga en röd sidensjal.
Pällhållarna höll en sidensjal över brudparet vid vigselakten då brudparet knäböjer under ”pällen”.
Sångkören uppträdde bl.a före och efter vigseln.
I Sydösterbotten förekom arrangerade bondbröllop, men bröllopsmusiken, både den instrumentala och den vokala, var ändå bara en del av den rika spelmanstradition som bygden hade att visa upp.